Blah
På denna bloggen blir det mest klaginlägg. Jag måste få ha en plats där jag skriver hur jag mår och känner. Ni som inte vill läsa om när jag klagar så är inte detta en plats för er. Jag skriver här för min skull, och för dom som är i samma sits som mig.
Jag har ont, så jävla ont. I magen, kroppen och själen. Jag vet inte vart jag ska vända mig, väntar en tid till endometriosmottagningen den 17 Januari. Vad gör jag tills dess? Gyn i Arvika och Karlstad har julstängt och vårdcentralen hade inga tider
😰🤷🏼♀️
Jag åkte iallafall till akuten i förrgår och fick en annan sort morfin då inte oxynormen hjälper.
Jag vet helt ärligt inte hur jag ska orka så mycket mer. Jag är helt slut! Så trött, sover extremt dåligt. Ont i varenda led i kroppen, känns som jag har en ordenlig infulensa i kroppen som inte bryter ut. Min mage, den kan jag inte ens förklara hur ont
den gör. Mina knän värker för varje steg jag tar. Jag svimmar och slår i knäna lite titt som tätt.
Mitt psyke är längre ner än nånsin, varje kväll funderar jag på att allt hade varit så mycket bättre om jag bara försvann. Både för mig själv och alla andra. Konstant oro och ångest.
Jag behöver hjälp, ringde psykiatrin förut. Läkaren sa att vid nästa besök så ska jag få sjukskrivning. Ringde dit och skulle försöka skynda på att få en tid för den förra läkaren skrev i slutet på Januari. Och SJÄLVKLART skulle tanten på telefontider
lägga sig i.
- jag vet ju inte din sjukdoms historia men du vet att det är nyttigt och bra att komma ut och träffa människor. Du har nog bara lite ångest för att du varit ledig så länge. Du behöver jobba.
NEJ NEJ NEJ! Hon vet INGENTING om hur jag mår, hon vet inte att jag har FÖRSÖKT, hon visste inte att jag har generaliserad ångest och depression.
Blev så ledsen och kände mig verkligen hånad :(
Jag känner mig så vilsen, rädd och ensam. Vet inte vart jag ska vända mig och när det är som värst så tänker jag att nej, nu får dom fan lägga in mig på Psyk för jag blir galen!
mitt ljus i mörkret är Hedda och nu har vi börjat skola in henne hos dagmamman. Idag var första dagen som hon var själv där några timmar. Hon kramade och vinkade glatt hejdå och allting hade gått jättebra när inte vi var med. Inte varit ledsen en enda
gång, ätit bra och busat massor ❤️
Trodde jag skulle må mycket jättedåligt för att hon skulle börja hos dagmamma men de känns faktiskt jättebra. Det ska faktiskt bli skönt att va ensam några timmar på dagarna och bara tänka på mig själv. Det kanske låter jättehemskt och egoistiskt men
de är nog bra för både mig och Hedda.
Styrkekramar, jobbigt att du måste ha styrka att söka å söka efter hjälp, verkligen inte de lättaste. Det är jätte nyttigt för Hedda, inget själviskt med det alls gumman.